moa hanna forssman

OBS. detta blidde ett långt inlägg. Hehe, det ser ni ju själva... men iallfall. Läs inte om ni inte vill veta.. för det är ju bara onödigt :)

och vad gör man på ett sånt där läger då?
Jo, det kan jag tala om. I aulan där mötena hålls, så blir man uppkallad på scen för att vara med i en korvätartävling inför ca 150 lägerdeltagare... iallafall om man heter Moa, sitter liiite för långt fram och råkar få ögonkontakt med ledaren (som man råkar känna).
Man går på sceminarium... mer eller mindre seriösa. Om man lever mitt liv så väljer man Gospel seminarie och sjunger rösten av sig i flera timmar för att sedan flabba bort ett uppträdande med mycket fina rörelser.
Om man är på Lekhumör, vilket man är om man lever Mitt liv och har mina vänner, så leker man märkliga lekar. Där blir man upplyften i luften och initerar en Ameriknsk Bisonoxe-elefant, (och om man nu är på fel ställe vid fel tillfälle, som man är om man heter Moa, så får man en filmkamera framför nyllet och brölar med rörelser med mycket entusiasm)
Sen så käkar man mycket mat. Och godis. Om man har pengar och umgås med mina vänner så bjuder man ganska mycket på caféets utbud. Det är nice. 
Och så är där andra tävlingar. TrasHockey kanske ni har hört talas om? Det går ut på att springa runt på en minimal plan med galgar och hugga efter en trasa som flyger runder på golvet.
På nyårsafton super man sig inte full. Nej. Men man äter nyårsmiddag. Man låter maten kallna så att man ska vinna sjunga-högst-tävlingen som går mellan södra och norra matsalen. Man gör allt liiite mera spännande genom att skicka tomflaskorna genom hela salen i hopp om att slå tidsrekordet (som iofs inte existerar) , man får höra tal och sånger som överraskar och käka tårtbufé. Vid tolvslaget står man ute på en kulle och fryser fötterna av sig, ser fyrverkerierna från både danmart, stan och bort mot rydebäck. Sen är det disco. Det är kul, kanske inte särskilt seriöst men svettigt och häärligt och stundvis ganska flippat. Och när vi itne får vara kvar i källaren vid tretiden så flyttar högtalare och musik två våningar upp där öset fortsätter. Eller kan man spela spel... det gjorde Anna och Emmy. Jag vet inte rikgt vad jag gjorde? Lite av varje antar jag. Sen.... när man börjar få tinitus... då kan man gå på en promenad. Vet ni hur många hissar det finns på ett sånt ställe? ...  Om man hittar en madrass kan man åka på den nerför stentrapporna. Det gjorde vi...och DET var kul! När man har tröttnat på det också så finns det inte så mycket kvar att göra. Vissa gick tydligen ner och badade i havet, det är bara galet. Vi gick runder med madrassen, åkte hiss med den och bar den på huvudena. Det var ingen bra idé...slutade med att vi gick in i en för liten dörröppning så att det flög vatten överallt.... Norrlänningarna (stockholmare? göteborg...kalmar? Äh, det snakcar lika dant allihop) skrattade gott iallafall... . Fannie också. hahaha.
Sen var klockan ganska mycket. Ett snabbt stopp i sofforna och testa hippieliknande hårband och snack med Castorn så var det dax att sova sött.

Ja...sådär går ett Livskraft till. Ett kristet ungdomsläger... det är inte bara be och bibel. Det är be och bibel, men det är så mycket mer. Och det är nice.

Det var väl vad jag hade å säga.

godnatt <3