moa hanna forssman

tja. då var begravningen, och en cirkus 5 timmar lång middag på det, slut och nu är jag hemma. Det var fint och sorgligt och sådant, så som det ska vara antar jag. För en gång skull var det inte så att jag visste vem alla var, och ingen kände till mig.... nejdå. Alla visste vem lilla moa var, mysigt. Nu ska jag snart iväg till min fina kusin och hennes pågavän för lite kvällskäk, sen ska jag skriva klart min bokrecention´? (du ska moa, ska!)

puss hej sålänge. .... och emma har fått en Iphone. Tönt?