moa hanna forssman

Ja. Jag vet. Min blogg har blivit trist på sistånde. Jag har inte kommit igång riktigt sen Kenya. Har inte rört min kamera på över en vecka. (även om vi haft flera läxor...) Jag har inte riktigt känt för det. Det börjar bli uttjatat med mina afrika bilder? Right. Idag är det julskyltning på råå. Ska kameran få följa med då tro? Ah, det kan den la få göra. Varför blablar jag ens om detta? Borde jag inte berätta om gårdagen? Just det. Håkan var awesome. Publiken var galen. Ett slisk stod och stirrade ut alla tjejer och tafsade på närmaste rumpa han kom åt. Inte okej alls. En annan stod och glodde ut i ingenstans och verkade allmänt borta. Vi stod ritkigt långt fram. Ca tre huvuden bort från staketet. Så det var ju nice. Men man får ju tåla en del om man ska ha sånt läge. När låtar som Kom igen Lena och Göteborg kom så var det kaos. Ett tag låg jag nästan ner, sedan trycktes man bakåt, med tjejerna skrikandes i örat och tryckande armbågar på axlarna så försökte jag sjunga med så gott jag kunde. Mitt hår fastnade i folks amrhålor. Jag har tänkt på det många gånger och säger det igen.... när man är kort som oss, så borde man ha med sig en snorkel på trånga konserter. Luften är ju sååå mycket bättre 20 cm upp. Usch. Ahja. Någon kommentar om själva Håkan då? Han var alldeles underbar med sina rövsvettiga randiga brallor och lockiga frilla. Hela tiden glad. Han verkar då vara en lycklig filur. Nog hade det varit roligare om jag kunnat lite fler låttexter. Men men. Som sagt. julskylting idag. Mamma har tagit fram ...vadheterdet?! ... lamporna. ? man har på julen! Minnesluckor. Ahja. Jag ska in i duschen. Sen invänta vänninor att dela julmys med. Ha de fint. Hejdå.