vad du en gång lovade
Har tagit en spruta och ätit pasta. Lyssnar på min spellista och googlar offentlighetssprincipen. Jag föddes inte till en studerare. Ibland undrar jag vad det kommer bli av mig... något stort? Något mycket litet? Tydligen har jag släkt som bor i Togo. Hm... spännande!
Igår hade jag utvecklingsamtal. Framtiden, efter gymnasiet, vad vill du göra då? Var en fråga Anita ställde mig. När jag var yngre var drömmen att köpa Ven i syfte att göra hela ön till ett Delfinariumsparadis! Ganska maffiga planer, jotack. Hade jag fått chansen idag så är jag fortfarande inte helt emot tanken på det... Menja.. Jag har väl vuxit upp till lite mer realistisk antar jag. Men jag gillar fortfarande att drömma. Det är ju nice, liksom. Jag vet att jag och Denise snackat en del om att vara profstjuvar. Nu snackar vi i klass med Inside Man... farligt spännande. Jag vill säga sjuk respekt... men det känns respektlöst att kalla ett inbrott för respekt, så jag avstår. Ganska orealistiskt jobb i vilket fall, iallfall för oss. Att vara brandman fanns också med på listan. Och ett tag tänkte jag politiker... men det var innan jag visste något om politik. Till Anita nämnde jag ingenting om drömmar som Delfinarium, eller profstjuv eller brandman... Jag vill eventuellt läsa på Kulturama i Stockholm, sa jag. Och sen jobba vidare inom foto. Vara ganska självständig. Kanske skriva en bok. Och Resa. Resa. Resa. Resa. Det känns hyfsat realistiskt. Att vara ekonomiskt oberoende är ngt som ligger långt fram. När jag en dag vinner 75 miljoner i jackpott ska jag fylla ett flygplan med alla de människor jag tycker om för att sedan ta med dem till Bora Bora... Eller tahiti. Kanske Fidji... eller filipinerna? Borneo? Vi kan ha en omröstning angående det när det blir aktuellt. Nu skulle jag återvända åt plugget? inte sant? 
