moa hanna forssman

Jag öppnar långsamt ögonen och ser mig omkring. Det brukar hända att jag vaknar på andra ställen än där jag slocknat, pinsamt nog både flyger och kraxa jag i sömnen. Men idag vaknar jag på klippavsatsen som jag somnat på dagen innan, perfekt! Långsamt reser jag mig upp och vickar lite på vingarna, jodå dom känns bra. Jag tar några steg framåt innan jag faller ner för klippan, först seglar jag bara med vinden ett tag, det är perfekt seglar väder idag, sen tar jag några flygtag och siktar in mej på svanungarna som är ute på den dagliga morgonturen längst bryggan. Jag flyger retsamt nära de små gråa svanbarnen och bara för at irritera den flotta svanhanen till pappa ännu mer, nuddar jag ena ungen med foten. Han flaxar hotfullt med vingarna och hugger med näbben, men jag är redan lång borta. Nu är jag på väg mot fiskebåten, Fiskare Nilsson bjussar alltid på lite fiskrens så här till frukost. Bara jag inte tar med mig polarna, då blir han förbannad och sprutar vatten på oss! Jag landar smidigt på ena fiskelådan, ännu syns inga fiskar till. Men så kommer Nilsson fram från förarhytten med en hink sprattlande små fiskar. Han ser surt på mig men slänger till mig en liten firre innan han sjasar iväg mig. Nöjd flyger jag vidare med fisken i munnen mot land.

Jag sitter på piren och mumsar i mig fisken, än syns inga andra måsar till, så jag behöver inte ha brottom. Dagen flyter på som den ska, några dumma snorungar kastar stenar på mig, vi har lite stafett övningar med släkten, jag lyckas sno åt mig lite korvbitar på grillkiosken och framåt kvällen bjuder morsan på Pizzarester. När solen gått ner flyger jag tillbaka till min Hemklippa. Ett moppegäng sitter och gapar lite längre ner, i smyg lyckas jag flyga ner och skita lite i den enas hjälm, sen flyger jag upp för att sova. Jag ser framemot en ny dag, hoppas Nilsson fångar torsk imorgon, mums!